Lyckliga tider

Att äntligen få stå på isen igen är otroligt roligt! Jag har taggat länge och nu idag fick jag snöra på mina fotmördare(skridskor). Klart man far omkring som om man aldrig åkt konståkning men det är som att cykla, det sitter i ryggmärgen. Ska man vara lite negativ så har jag faktiskt lite eller rättare sagt ganska väldigt mycket problem med mina hälsenor och vader vilket ställer till det. Men jag är bara glad över att få vara på isen igen.
   Vad mer ska man säga? Jo, jag fyller år om en vecka och en dag, klart man längtar men det är på sätt och vis ett datum jag inte riktigt längtar till eftersom jag då har återgått till skolan. Hoj hoj, livet är hårt men jag kan inte förneka att det ska bli kul att få träffa alla kompisar. Inte för att jag tror att jag kommer dö den första veckan i alla fall för den ängnar vi mest troligt åt planering inför den historiska lägerskolan vi ska på. Inget ont om Högga men just friluftsliv är inte prio 1 där, så nu när vi äntligen har blivit utlovade en utevistelse längre än 4 timmar är åtminstonde jag väldigt positivt överraskad!
    Sen kan jag ju även flika in att min kära vän Sigge har kommit hem efter ett kvartal på resande fot så nu ska jag försöka tillbringa så mycket tid som möjligt med henne trots mitt ganska fulla konståkningsschema.

Nä nu tror jag att ni är lika less som jag så vi avslutar här!